La Belmontesa
Introduction
Cette chanson identitaire a été écrite par le père Augustin Bec le 20 avril 1932. Elle peut se chanter sur deux airs différents.
On notera le rhotacisme transformant le "l" de solelhar (prendre le soleil) en "r" : sorelhar. Cette particularité linguistique se retrouve dans plusieurs secteurs du département.
Son
Albert ALIÈS
né en 1926 à Belmont.
Transcription
Occitan
Français
« Tèrra senta, tèrra benida,
Ont siái nascut, ont ai grandit,
Bèlmont, Bèlmont, tota ma vida,
Ieu t’aimarai, t’adorarai !
Ginèstes d’aur de mas montanhas,
Valon del Rance al bòrd florit,
Tèrra roja de mas campanhas,
Non, non, jamai vos oblidarai. (bis)
A ! Qu’es bèla ta catedrala,
Qu’aponch’amont son grand cloquièr,
Ont sent Michèl, a tira d’alas,
Venguèt un jorn per se quilhar.
E desempèi la crotz levada,
Ten lo dragon dejós lo pè,
E nòstra vil’es protejada,
E pòt, en patz, se sorelhar (bis). »
Ont siái nascut, ont ai grandit,
Bèlmont, Bèlmont, tota ma vida,
Ieu t’aimarai, t’adorarai !
Ginèstes d’aur de mas montanhas,
Valon del Rance al bòrd florit,
Tèrra roja de mas campanhas,
Non, non, jamai vos oblidarai. (bis)
A ! Qu’es bèla ta catedrala,
Qu’aponch’amont son grand cloquièr,
Ont sent Michèl, a tira d’alas,
Venguèt un jorn per se quilhar.
E desempèi la crotz levada,
Ten lo dragon dejós lo pè,
E nòstra vil’es protejada,
E pòt, en patz, se sorelhar (bis). »
Pas de traduction pour le moment.
© Tous droits réservés Institut occitan de l'Aveyron
Localisation
Vous aimerez aussi...
En cours de chargement...